Rutinerat

Som förälder lever man på rutin. Nej, jag menar inte att livet är så enkelt att man går på rutin. Snarare är rutin något man inte kan leva utan. För mig har detta inneburit att jag måste ruta in mitt spelande, dels som en strategi för att göra tiden synlig i kalendern (om det inte står i familjekalendern händer det inte). Att planera mitt spelande har emellertid haft andra fördelar.

Olika spel kräver olika saker av mig. När jag spelar multiplayer måste jag vara alert, annars klantar jag mig. Spel med mycket story kräver åtminstone en känsla av att ha mycket tid till förfogande, annars blir jag stressad. När barnen är vakna måste man kunna pausa och spelen får inte vara för våldsamma. Genom att markera vilken typ av spel jag ämnar spela när i kalendern har jag nu mycket bättre kontroll på förutsättningarna och kan vara proaktiv. Multiplayer-kvällen säkras via gympapass för barnen på eftermiddagen. Storyspel tar jag på helgerna. 

Jag ser höstsessången breda ut sig framför mig och det finns mycket som jag vill hinna med. Jag känner ett visst hopp när jag tittar i kalendern, som innehåller både mina spelpass och de aktiviteter som ska se till att övriga familjen också får tid för sina favoritsysslor. Nej, nu är det dags att natta småttingarna.